söndag 21 september 2014

Hur hade det blivit om Humle hanterats som henkatt? Hmm...

Sånt jag har funderat på, som nog skulle vara väldigt kul att forska på:

1. Hur svenskar framställs i populärkultur runt om i världen, t ex i filmer och låtar. Jag kommer att tänka på när de kollar på Pippi Långstrump i Gilmore Girls, den svenska familjen i "Desperata husfruar", den svenske kocken i Mupparna. Det är ju alla amerikanska exempel ch för sig. Hur ser det ut i andra kulturer - hur framställs svenskar där?


Hittade inte just det klippet jag tänkte på, men här är när personer ur serien Gilmore Girls sjunger Pippi Longstocking-sången.

2. Varför urinblåsan på vissa personer tycks bli starkt påverkad av om personen vet att toalett rätt snart finns inom räckhåll? Det händer mig ofta, till exempel då jag är ute på promenad och på väg hem eller åker bil till något ställe som kan har WC. 

Hur är hjärnan ihopkopplad med urinblåsan? Hur påverkas systemet av yttre intryck/stimuli? Borde ju bli ett tvärvetenskapligt ämne, mycket intressant!

3. Hur barn till personer med personlighetsstörningar, tex psykopati (egentligen heter det antisocial personlighetstyp) eller borderline, upplever sina föräldrar och hur de (barnen) mår själva.
         
Här är en förening för vuxna barn till narcissistiska föräldrar: vuxnabarn.nu/

4. Hur husdjurs beteende påverkas av hur ägarna behandlar dem, till exempel ur ett genusperspektiv. Blir honkatter annorlunda till sättet jämfört med hankatter beroende på hur matte tilltalar dem? För jag antar att det finns viss skillnad.

Skulle Humle blivit en annan slags katt om han ej blivit bemött som just en hankatt?
Hade det blivit annorlunda om vi hanterat henom som en henkatt?
Eget foto från förra hösten.
(Jag kämpar för övrigt för att avsexualisera getkroppen...)

5. Om djur kan ha psykiska sjukdomar, funktionsnedsättningar och personlighetsstörningar. Kanske kan psykopati förklara vissa getingars beteende (endel verkar sticka till trots att man inte förargar dem på något sätt, har själv aldrig varit med om det själv, men har ju hört talas om detta)? Eller kan det vara ett uttryck för ADHD? Läs mer om liknande funderingar i ett annat inlägg

Bildkälla

6. Orsak till olika kroppsformer bland människor. Ibland kallas kvinnors former för päron, äpple, vas och så vidare, Något företag försökte för ett tag sen införa något liknande gällande män, då jämförde man med grönsaker. (Se klippet här på SVT )

Hur samverkar olika saker, t ex kön, hormoner, kost, gener, ålder, fysisk aktivitet, stressnivå och annat med varandra? Varför ser vi ut som vi gör?

Ser du din man/pojkvän/bror/farbror/valfritt här?
Foto från Tankar av Tuss

7. Hur färger påverkar människor, deras sinnesstämning och hälsa bland annat.  Jag har läst i en bok om färger och inredning att röda sovrumsväggar ger ökad risk för hjärtproblem för de som (försöker) sova där, att färgen lila ger inspiration. Jag har hört att färre dödas av gula bilar - om det är så, varför?

söndag 3 augusti 2014

Betydelsefulla Böcker. Del 1

Jag har alltid gillat böcker. Berättelser. Att läsa och att skriva. 

När jag var liten fick jag en liten bok om några kattungar, jag tror att jag fick den av en släkting. Det var så fina bilder. Undrar om den finns kvar någonstans?

Jag kommer ihåg när Mamma läste ur olika sagoböcker. Till exempel Mio min Mio, jag minns att det var en fantastisk berättelse. Fast jag kommer inte ihåg riktigt vad den handlade om...

Sorglig men ändå så fantastisk, det var som om man fick gå in i en annan värld. Bilderna i boken gjorde nog en hel del.

Kanske var berättelsen så fantastisk just för att den var så sorglig.

Vi hade andra Astrid Lindgren-böcker, en del väldigt sorgliga, som den om flickan som hade bott hela sitt liv på ett fattighus. Jag kommer inte ihåg vad den heter, men det var ett träd inblandat. Jag tror att flickan planterade ett frö utanför fattighuset och att trädet sedan följde henne genom livet. Och trädet flickan.

Och så finns ju Flickan och svavelstickorna av HC Andersen. Den är ju väldigt tragisk, och en del kanske tänker att den inte passar för barn över huvudtaget.

Det tycker inte jag. Det behövs sådana böcker tror jag också för att barn ska kunna förstå hur andra människor har det, idag finns det många som lider runt om i världen på olika sätt.

Bildkälla: Wikipedia


Men det finns ju såklart andra sorters böcker. Även sådana som är lite mer lättsamma och roliga. Madicken. Ronja Rövardotter. Mimmi - hon som bor i Göteborg och går på bamba - något som man tydligen gör där... Dessa har jag även sett på TV som film och serier.

En sommar lyssnade vi hela familjen på Mimmi i bilen, jag tror vi skulle någonstans på semester. Alla skrattade.

Jag tror att en göteborgsk dam vid namn Viveka har skrivit böckerna om Mimmi, hon har också skrivit böckerna om Saltön.

Och så fanns ju de där böckerna som man tittade i, med lite text och bilder, samtidigt lyssnandes på en berättarröst.

Aristocats. Den lilla sjöjungfrun. Lady och Lufsen. Till exempel.

imdb

En gång var jag med i en tävling via TV1000 tror jag, då skulle man beskriva och skicka in hur man ville att TV:n skulle vara i framtiden. Jag ville att fjärrkontrollen bland annat skulle ha en knapp som gjorde att föräldrarna gick ut ur rummet...

En gång när jag kom hem så låg det ett stort paket utanför dörren. Jag tror att det var stort i alla fall. En kompis och hennes syskon var med, också mina syskon.

Jag hade vunnit 3:e pris. Pappa sa att jag nog skulle vunnit hela tävlingen om jag varit yngre.

I paketet fanns 3 Disney-filmer. Peter Pan. Djungelboken. Och den som jag blev gladast för - Skönheten och Odjuret.

Vi hade jätteroligt den kvällen! Alla barnen tittade på alla tre filmerna i sträck tror jag.

Sen Hans och Greta. De tre små grisarna eller vad den heter - eller blandar jag ihop det med några björnar?

Askungen!

Barna Hedenhös!

Bamse!

Jag har en dagbok som jag fick när jag var 5 år tror jag, i den har jag mest ritat och målat. Men det finns en del skrivet också.

Jag har sett att i någon Mina vänner-bok har jag skrivit att jag ville bli författare när jag blev stor. I någon annan bok har skrivit att jag ville bli målare och konstnär, för övrigt.

I lågstadiet hade vi olika små böcker där vi skrev om naturen, om utflykter, klistrade in saker vi pysslat ihop och så. Nu när jag tittar tillbaka i dem skrattar jag väldigt mycket. Fast inte var det väl min mening då att det skulle vara roligt.

Stavfel och sär skrivningar. Konstiga formuleringar. Och jättekonstiga vändningar i berättelserna.

Ja, inte var jag så bra på att skriva då.

Men alla måste väl börja någonstans.

Här är ett exempel.

En gång skrev jag ett brev till statsministern. Jag tyckte att alla som jobbade i Sverige skulle ha samma lön, bland annat. Göran Persson skrev tillbaka att han tyckte det var bra att jag var intresserad av såna frågor, men att det var viktigt att få lite mer pengar om man hade utbildning till exempel.

Fast det var väl säkert inte han som skrev brevet. Men jag tror att Göran hade skrivit under det.

Redan på den tiden var man tydligen politisk...

En lärare läste i lågstadiet Momo - eller kampen om tiden. En väldigt intressant bok, som passar alla åldrar tycker jag.

En bok om tid.

En bok för alla tider.

Absolut en bok som passar denna tid!

Jag läste den själv mycket senare, i gymnasiet, och den väckte mycket tankar då också. Jag rekommenderar den!

bokus
Jag ryser när jag läser recensionerna av boken!

 
En annan bok som hette något med Momo eller Mommo kommer jag även den ihåg. Det var en helt annan bok. Jag hittar inte den på nätet nu.

Till min 10-årsdag hade jag önskat mig Sofies Värld. Den tyckte jag verkade väldigt intressant.

Jag fick upp ögonen för filosofi genom den boken. Det är just det den handlar om kan man säga, läsaren ställs inför en massa filosofiska frågor genom en flicka som heter Sofie, som bor i Norge.

En fantastisk bok som nog många skulle behöva läsa, många skulle nog också gilla den.

Den boken började jag läsa igen för några år sen. Men då tyckte jag den var lite jobbig, för komplicerad, jag hängde inte med efter ett tag...

Kanske var man på vissa sätt smartare som 10-åring?

bildkälla

I mellanstadiet läste jag i skolan en av de allra första böckerna som Astrid Lindgren skrivit, Britt-Marie lättar sitt hjärta . Jag tyckte nog att den var rätt bra, fast jag gillade inte titeln...

Någon gång under mellanstadietiden arbetade vi utifrån temat Medeltiden, då skulle vi bland annat skriva om hur det var att leva i den tiden och samtidigt få in fakta i texten. Det var väldigt roligt!

Och sen skrev vi ju andra berättelser, dikter och annat. En gång skrev jag en lång berättelse om hela klassen som åkte på en klassresa, jag fick låna hem en dator för jag tyckte det var så roligt. Det var väl inte så vanligt att man hade datorer hemma på den tiden...

Sen ville läraren läsa upp det jag skrivit inför klassen, lite varje dag tror jag, och det fick hon väl, fast jag tyckte det var lite jobbigt också. För det var så att jag skrivit väldigt fantasifullt och ganska fritt om de andra i klassen. Till exempel hade jag skrivit att en kille som utåt sett verkade väldigt tuff grät... Jag vet inte, kanske ville jag visa en annan sida av honom. En sida som jag såg.

Jag skrev också lite om mitt eget kompisgäng, 4-gänget tyckte jag att vi skulle heta. Jag var väl inspirerad av Kitty-böckerna och 5-böckerna kanske...

Och en gång tänkte jag att jag skulle skriva en hel bokserie om mysterier, jag var nog mycket inspirerad av Arkiv X...

Det blev inte så mycket av den bokserien.

Ett tag var böcker med röda ryggar väldigt viktiga. Wahlströms hade som jag kommer ihåg det röda ryggar för flickorna och gröna för pojkarna. Framför allt var Tvillingarna på Sweet Valley High viktiga för mig.

Jag tror att jag har läst denna.
Bildkälla

De var väl inga direkta litterära mästerverk. Någon kompis hade hört att biblioteken inte ville ta in dem för att de var så dåliga...

Därför fick man köpa dem själv i Kinna Bokhandel, 49 kr kostade de. Vi lånade också av varandra, mina kompisar och jag. Det fanns också de som var större och dyrare, då fick man spara.

Jag var med i en bokklubb som hette Läslusen, där kunde man köpa dem lite billigare vad jag kommer ihåg.

Ett tag räknades månadspengen i antalet sådana böcker som man kunde köpa. (Några år senare i antalet toppar man kunde köpa på JC i Kinna...)

De var roliga att läsa tyckte jag. Och det var genom Tvillingarna-böckerna som jag blev bekant med yrket inredningsarkitekt!

Tvillingarna åt ofta frozen yoghurt efter skolan - och först nu kommer det till Sverige... Intressant.

Även de gröna ryggarna lästes. Pappa hade några kvar sen han var yngre tror jag. Mamma hade några gamla Lotta-böcker.

Dessutom kom två fastrar med massor av böcker som deras söner läst, det var en del som var jättebra... Roliga och lite annorlunda. De var nog från 70-talet.

De visste väl antagligen att jag gillade att läsa.

På den tiden så kunde man ju ägna timmar åt läsning. Man läste så fort man fick tillfälle. Det gjorde i alla fall jag.

En lärare sa i något slags utvecklingssamtal i 7:an att hon också gillade att läsa böcker. Det blev sena kvällar även för henne, för hon ville ju liksom jag gärna veta vad som hände i nästa kapitel, och sedan nästa...

Mamma tyckte att jag väl åtminstone kunde försöka att lägga ifrån mig boken i rimlig tid, så att jag inte blev så trött sen i skolan. (Fast jag tror inte att jag var så trött i skolan.)

Läraren verkade förstå mig.

Så var det också den där gången. Den enda gången, tror jag, som jag blivit utkörd ur ett klassrum.

Vet ni varför?

Jag läste en bok om uttrar tror jag. Det var en bild med en utter som knackade med en sten på en konservburk.

Det var så konstigt att ett djur kunde göra så. Eller nåt.

Jag tyckte i alla fall att det såg väldigt roligt ut. Alldeles för roligt enligt läraren...

Det kanske inte har så mycket att göra med resten av det som står i det här inlägget. Men ändå.

En annan bok är Vinterviken. Den kommer jag ihåg.

Källa: milada
Lite av en modern svensk variant av Romeo och Julia?

 
Jag läste också en bok om en mystisk trädgård... Och en om en flicka som kunde resa i tiden...

Och så finns det ju många fler böcker man har läst... En del har senare blivit film, fast böckerna brukar jag tycka är bäst.

Jag tror att jag kommer fortsätta berätta om böcker som varit och är betydelsefulla för mig i ett inlägg i framtiden...


onsdag 11 juni 2014

Den gamla goda tiden


Sommaren 1994. Sverige tog brons i fotbolls-VM. Jag skulle fylla 10 år och det var den enda gången jag på allvar har varit intresserad av sport.

Min ena kompis var kär i Tomas Brolin, den andra i Martin Dahlin - eller var det i Henrik Larsson (han hade ju så fint hår)? Jag tänkte att jag får väl också vara kär i nån, så jag tog Kennet Andersson. Fast... jag var nog inte kär i honom på riktigt, jag var ju bara 9 år. 

Alla killarna de ju var så bra på fotboll, de sprang så fort. Ravelli var en jättebra målvakt tyckte vi. Ja, detta tyckte nog hela Sverige.  


Min första förälskelse? Visst är han fin?
Bild från Textappeal

Det var sommar. Det var sol. Vi dansade och sjöng. Jag kunde "När vi gräver guld i USA" utantill. Sommaren låg framför oss. Så många veckor, det var som en evighet...

Det var på den goda gamla tiden när man var ung och rask. Det var ingen match att cykla till Asksjön eller Ringsjön och bada.

Vi hade små kattungar hemma. Snälla tanter och farbröder runt om i trakterna ville gärna bjuda på glass. Sommarlovsmorgon med Hajk. Man åt "diskmedelsgodis" och godissvampar.
 
Alla barnen sprang genom vattenspridarna, alla barnen plockade "blommor" som de försökte sälja vid vägkanterna.

De visade "Lilla huset på prärien" på TV4 på eftermiddagarna. I Kooperativa sålde de leksaker (det kanske i och för sig inte våra föräldrar tyckte var lika kul...). Det fanns kalvar att stirra på och man fick en hel sockerdricka hos mormor.

Och så Liseberg! En gång om året åkte vi dit. Man ville ju bara springa runt, runt i hela parken och åka allt, fast mest kanske radiobilarna och rainbow. Äta lite sockervadd också nån gång. Jag drömde ibland att jag var på Liseberg, det var som om man var i himmelen. Försökte somna om och fortsätta drömma, men det fungerade inte...

Det var sommar. Det var sol. Vi dansade och sjöng. Jag skulle börja i 4:an till hösten, gå i Hajomskolan. Det kändes spännande och nervöst, men roligt också, tror jag.

Och så dessa födelsedagskalas, en massa barn som lekte på gräsmattorna - en del spelade fotboll - jämte fåren och alla andra varelser. Jag fick en kamera i present på min 10-årsdag, med ett knallrosa fodral. Jag var glad.

Sommaren 1994 - den gamla goda tiden!

 


måndag 19 maj 2014

Una persona inolvidable


Se llama Kati y tiene veinte anos, creo. Es morena y tiene ojos marrones. Tiene el pelo bastante largo. Lleva ropa tradicional, de Aymara o Quecha, creo.

No sé mucho de ella. Pero parecía muy tímida, fiel y cuidadosa.

Trabajaba como empleada en la casa de Zona Sur, La Paz, Bolivia, donde Märit, Emma y yo vivimos durante nuestro tiempo de práctica. No tengo una foto de ella, pero podría intentar a dibujarla. Pero no dibujo muy bien.

El padre y la madre de la casa contaron algunas cosas sobre ella. Que ella no oiá muy bien, que ella tenía un novio, a cual ella mandaba mensajes de móvil.

Trabajaba mucho y vivía en la casa en Zona Sur, en el desván. Trabajaba en las mananas y tarde en las noches, haciendo todo lo que se necesita hacer en una casa – limpiar, fregar, hacer las camas, cocinar, lavar la ropa y más.

Un día, cuando me dolía la cabeza y no podia ir de casa a el kinder para “trabajar” (estuve en la cama), ella me sorprendió porque empezó a quitarme la ma. Supongo que ella no había pensado que yo estaba allí.

 

 

Estoy pensando en ella.

?Qué suelto tiene?

?Como es su horario de trabajo?

?Le gusta el trabajo en la casa?

?Cuándo tiene tiempo libre?

?Qué hace entonces?

?Quiere casarse y tener hijos?

?Es posible para ella, porque está viviendo en la casa de su trabajo?

måndag 5 maj 2014

Om ett speciellt möte

På stationen i Stenugnsund i eftermiddag så kom det fram en äldre kvinna och frågade var bussen till Tjörn avgick. Jag visade henne hållplatsen, hon skulle åka till Kållekärr som jag. "Då håller jag väl dig i kjolarna", sa hon. Och sen så satt vi jämte varandra på bussen.

Det visade sig att hon ofta varit på somrarna på Tjörn som barn, hennes pappa var därifrån. "Jag har varit med om Finska Vinterkriget, och sen var det ju Andra Världskriget, det var så länge sen."

Hon blev glad när jag sa att jag gick på Billströmska Folkhögskolan - "jasså, den finns kvar!". Jag sa att jag gick en kurs där och att vi varit i Sydamerika, att vi pluggar spanska. "Åh, vad intressant. Jag har rest mycket i de länderna, i Nicaragu bland annat."


Hon kände till den förre rektorn. "Det är väl ett fantastiskt sätt lära sig saker på!" sa hon. "Ja visst", sa jag. "Man träffar människor man kanske inte skulle träffat annars."

Kvinnan sa att hon jobbat med en massa olika saker, till exempel renoverat hus, med formgivning, skrivit böcker, undervisat i bild och kommunikation. "Det är bara att göra saker, när något går fel så gör man något annat!" Hon hade även varit med och startat upp Skärhamns akvarellmuseum. "Men de där Tjörnborna är lite speciella. Det är ju i och för sig Österlenborna också." (Hon bodde nu på Österlen.)
 

86 år och hade sååååå mycket att göra sa hon. "Jag har inte tid för PRO och sånt där", sa hon. "Jag fick nåt brev från dem för en vecka sen, jag visste inte vad det var för nåt innan!"

Nu skulle hon hämta ut en hyrbil på Statoil i Kållekärr, som jag förstod det skulle hon sen bland annat besöka kyrkogården vid skolan. "Visst är det vackert där?" sa hon.

Det visade sig att hennes man hade arbetat som gruvchef för LKAB och att han ett tag jobbat i Nicaragua, där bolaget brutit guld. Hon hade tre söner ("men de är ju rätt gamla nu", sa hon) - varav en jobbat i Kanada och jagat och fiskat lax (hon visade med händerna hur man gjorde - ja, vad det nu var...), en annan var en "riktig finansvalp" - han hade varit med från början "med de där knapparna". Barnbarn och barnbarnsbarn hade hon också. "Ja, de är ju alla olika, men alla har de en redig humor", sa hon.

"Och du kan ju göra vad du vill!" sa hon. "Du får ju med dig en massa från den här kursen. Åk och upplev mer!" Jag sa att jag vill åka till Asien nån gång. "Ja, men där är det fantastiskt!"

Nu var planen för damen att bygga en husbåt. Hon skulle ut och segla, på Europas floder, på Krim (?). "Det är bara att sätta på några friggebodar, ha ett äppelträd så man får must och äppelvin och ett gäng hönor så man får ägg. Nån fasan kan man ju alltid får tag i på land. Och jag inte är inte feg, jag hoppar tre meter till bryggan."

Sen var vi framme i Kållekärr. "Lycka till!" sa hon. "Lycka till!" sa jag. "Får jag fråga vad du heter, det kanske står om dig på internet?" "Nej, ge du fan i det, där finns jag inte!" "Men det skulle vara roligt att se om man kan hitta en bok som du har skrivit", sa jag. "Censurerat, gå till biblioteket och fråga efter Cencurerat."  






Ett underbart möte! Jag träffade en fantastisk kvinna som gav mig en massa energi, både i min vardag och inför framtiden!


Hon påminner mig också om andra kvinnor jag träffat på tidigare i olika situationer.

Nu ska jag se om jag kan hitta henne på internet...
 
 
 
 
 
Som ni kanske förstår så har jag utelämnat kvinnans riktiga namn. Jag har heller inte återgett konversationen precis som den var, jag kommer inte ihåg exakt hur den var.

tisdag 24 december 2013

Kommer Oden och Sleipner till dig ikväll?

Lite kul och mindre kul om jul


Från Wikipedia:

Ordet jul är av germanskt ursprung, men ursprunget längre tillbaka är ovisst. En populär föreställning är att det kommer från "hjul", men språkforskare anser det vara en myt.[4] Det äldsta belägget för ordet jul kommer från ett fragment Codex Ambrosianus A av den gotiska kalendern som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr. Fragmentet beskriver slutet på oktober och början på november. Månaden november är överskriven med "Naubaimbair: fruma Jiuleis" vilket kan tolkas som "November: första julmånaden" eller "November: Månaden före jul". Omkring 730 e.Kr skrev Beda venerabilis att anglosaxarnas kalender har månaden "geola" eller "giuli" som kan motsvara december eller december och januari. Den 25 december är första dagen på hedningarnas nya år och anglosaxarna firar hela natten till mödragudarnas ära. I det keltiska årshjulet firar man Vintersolståndet 20-22 December vilket heter "Yule".

Efter kristendomens införande använde germanerna samma ord för firandet av Jesu födelse som man använt på det hedniska firandet. På 1000-talet i England och 1100-talet i Tyskland började man dock kalla det kristna firandet för "Cristes Mæsse" (Kristi mässa) som blivit "Christmas", respektive "wîhe nah" (vigda natten) som blivit "Weihnachten". I de nordiska länderna behöll man ordet "jul".
Genom att jämföra olika språk har man rekonstruerat att det urgermanska ordet var *jehwla eller *jxwla (x uttalas här som tyska "ach"). Ordet lånades tidigt in i finskan vars uttal i jämförelse med de germanska språken förändrats mycket litet de senaste 2000 åren, "juhla" betyder där "högtid". Senare har finnarna lånat in ordet en gång till, "joulu" med betydelsen "jul".

Julblot, fornnordiska jólablót eller midvinterblot, julofferfest, är en högtid i fornnordisk religion. Den exakta tidpunkten för blotet är omstritt. En del menar att det hölls vid vintersolståndet i slutet på december, medan andra menar att det var i mitten av januari. Det senare datumet kommer av att midvintern ansågs infalla 14 januari.[8]
Jul (fornnordiska jol) är en benämning på den nordiska förkristna midvinterfesten julblot. Man tror att firandet av denna dag var en dyrkan av årets mörkaste tid, då det tolkades som ett återuppvaknande av naturen.[källa behövs] Julens speciella gud var Jólner, som är ett av Odens många namn.
Begreppet jul förekommer i ett hyllningskväde till Harald Hårfager från omkring år 900, där någon sägs "dricka jul". Vid julblotet, den högtidligaste offerfesten, gjorde man offer, blot, för att få gudarnas välsignelse över den kommande grödan. Julblotet integrerades i den kristna julen.



Hittat här:

Tyskarna gjorde de första konstgjorda julgranarna av färgade gåsfjädrar.

Norska forskare har antagit att Rudolfs röda näsa troligen är resultatet av en parasitinfektion i hans andningssystem.

År 350  proklamerade påven Julius I  i Rom att 25:e december skulle vara dagen för det officiella firandet av Jesu födelsedag.

De traditionella tre julfärgerna är grönt, rött och guld. Grönt har länge varit en symbol för liv och återfödelse, det röda symboliserar Kristi blod, och guld representerar ljus och rikedom.

Enligt data som analyserats från inlägg på Facebook är två veckor före jul en av de två mest populära tiderna för par att bryta upp. Dock är juldagen den minst vanliga dagen för uppbrott.

I motsats till vad många tror är frekvensen av självmord under julen låg. 

Britterna bär papperskronor medan de äter julmiddag.

I Polen är spindlar och spindelnät vanliga julgransdekorationer eftersom en spindel enligt legenden vävde en filt för lille Jesus.

Det uppskattas att singeln "White Christmas" av Irving Berlin är den mest sålda singeln genom tiderna, det har sålts 100 miljoner av den världen över.

Den första tända julgranen kan spåras till Martin Luther. Den första personen att dekorera en julgran var enligt uppgift den protestantiska reformatorn Martin Luther (1483-1546). Enligt legenden var han så rörd av skönheten i stjärnorna som lyste mellan grenarna i en gran att han tog hem ett träd och dekorerade den med ljus för att dela bilden med sin barn.

I Tyskland sägs Heiligabend (julafton) vara en magisk tid då den renhjärtade kan höra djuren prata.

Vikingaguden Oden är en föregångare till den moderna jultomten. Enligt myten red Oden på sin flygande häst Sleipner (en föregångare till jultomtens renar), som hade åtta ben. På vintern gav Oden både gåvor och straff, och barnen skulle fylla sina stövlar eller strumpor med godsaker till Sleipner.
Bild härifrån!



Kuriosa hittad på www.kokaihop.se:

Före jultomten fanns kom julbocken och delade ut presenter. Jultomten kom först under 1800-talets senare del.

Vår jultomte som vi har idag bygger på S:t Nicholaus, en biskop i Turkiet som levde på 300-talet. Denne man helgonförklarades efter att ha räddat många barn från prostitution. Det är även efter honom som det engelskspråkiga namnet Santa Claus kommer från.

Mandeln i gröten är troligtvis en gammal sed från slutet av 1800-talet, då det främst handlade om vem av husets ogifta flickor som skulle få mandeln och på så vis då även få turen att bli gift under det kommande året.

För hundra år sedan, i södra Sverige, var grisen hårdvaluta. Därför åt man istället gädda på julafton.

Det uppskattas att ungefär 400 000 människor varje år blir sjuka efter att ha ätit för gammal julmat.

Traditionen att ge bort julklappar kommer från de nyårsgåvor som är kända sedan antiken. En annan källa är skolornas och kyrkans firande av S:t Nicholaus dag, den 6 december, då barnen fick presenter.

Julgranen hade till en början antagligen till uppgift att hålla onda makter på avstånd och att klä granen är en gammal sed som sägs skydda mot just onda väsen.

Den nordeuropeiska seden med ljus i julgranen härstammar från tron på att det skulle skydda skogsmarkens ande när andra träd under vintern tappade sina löv.

Världens minsta julkort skickades 1929 till Hertigen av Windsor och var gjort av ett riskorn. Förutom adressen och en handtecknad bild stod även julhälsningen ”Till Hans kungliga höghet, Prinsen av Wales, med innerliga julhälsningar från The Joseph G” på det minimala julkortet.

Världens största julkort sändes 1968. Det var 9 600 meter långt och vägde 2 ton. Hälsningen kom från hemvändande amerikanska soldater och var ägnad till kamraterna i Vietnam. Den levererades i form av en pappersrulle med specialchartrat plan.

Lucias ljuskrona sägs komma från en berättelse när Lucia bär ner mat till fångar i en djup fängelsehåla, och för att kunna bära så mycket som möjligt satte hon ljusen på huvudet.

Thomas Noons teckning "Santa Clause in Camp" var den som för första gången kopplade ihop jultomten tillsammans med renar och släde. Teckningen, som visar hur tomten delar ut julklappar till soldater i det amerikanska inbördeskriget, publicerades i Harper’s Weekly den 3 januari 1863.

Varje år skickas omkring 100 000 brev till Tomten i Tomteboda. Breven innehåller allt från önskelistor, presenter till kartor och tips. Vill du skicka julkort till Tomten? Här är hans adress:Tomten , 173 00 Tomteboda.



Annat från juligen.se:

Det finns två öar som heter Christmas Island. Den ena ligger i Stilla Havet och den andra i Indiska Oceanen.

I Sverige och Finland var det förr i tiden dubbla böter på alla brott under julfriden. 

I Norge gömde man alla kvastarna efter att man ätit upp maten och delat ut julklapparna eftersom man trodde att häxor och onda andar stal dem för att åka på. 

Julen är den tid på året då det köps mest diamanter.


 
God jul!

söndag 3 november 2013

Malou behöver inte banta!!!

En gång för länge sen när jag var i simhallen hörde jag en flicka på ungefär tio år säga: "Oj, jag har visst gått upp!".

Det där hade hon väl antagligen hört sin mamma säga.

Ska en tioåring behöva tänka på hur mycket hon väger? Jag tycker inte det.

"Vi lever i ett ätstört samhälle", menar Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk och fri. Se den här filmen:


 
 
Jag tittade på "Efter tio" i TV4 i veckan. Malou håller tydligen på att testa 5:2-dieten. Hon har säkert provat alla dieter som varit på tapeten sen det programmet började sändas. Och grejen är ju att hon inte behöver banta.

Paulo Roberto var med i samma program. Han tyckte det var löjligt att hålla på med dieter, att man istället skulle röra sig och ha roligt, äta gott och lagom! Att man måste ändra sin livsstil om man nu är överviktig. Jag håller med Paulo i detta.

Bantningsreklam invaderar mig på facebook. Jag blir irriterad. Jag tänker på alla de som har ätstörningar - det kan ju säkert trigga igång sjuka tankar hos dem.

Jag har varit med om att jobbarkompisar som är helt normalviktiga pratar om olika typer av bantning. Att de så gärna vill komma i de där jeansen de hade för 5 år sen, till exempel.

Mycket säljs med hjälp av smalhet. Reklamen vill få oss att tro att vi blir lyckliga om vi är smala.

Media recenserar, framför allt kvinnors, kroppar hela tiden. Alla gör det! Antingen är någon för tjock eller så är den för smal. Läs mer i detta inlägg. Och här.

Allt det här gör, tror jag, att fler mår dåligt, att fler får en skev kroppsbild, att fler får ätstörningar.




Men det är komplicerat. Samtidigt är det ju så att andelen överviktiga och feta ökar. En del äter uppenbarligen för mycket och rör på sig för lite. Hamburgarna på McDonalds har tydligen blivit mycket större sen 70-talet, tallrikarna vi äter på har blivit större och därmed hur mycket vi lägger upp på tallriken (och då äter vi ju mer).

Samtidigt som det överallt ska bantas och hårdtränas, ska det också njutas av mat!

Lady Dahmer startade tidigare i år en debatt om vikthetsen och hälsohetsen i vårt samhälle idag. Läs här till exempel.

I tidningen Kommunalarbetaren fanns det med en bra artikel av Hillewi Wahl - hon menar att övervikt inte är en hälsofara. I samma nummer av tidningen finns bland annat tips om hur du går ner i vikt med hjälp av - ja, ni kanske kan gissa vilken diet?

En ätstörning kan också vara att man hetsäter mycket, och därmed går upp i vikt. Det är ju heller inte hälsosamt.




Vad kan man då göra själv?

  • Ja, om du är normalviktig - klaga inte över några kilo för mycket!

  •  Sluta att kommentera andras kroppar!

  • Ät normalt, hitta någon fysisk aktivitet som du tycker är rolig!

  • Lev livet!




Lyckan sitter inte i vikten.